Jag som liten

När jag var liten tog jag
 (och min lillasyster) hand om alla djur som fanns…
förutom de kaniner, katter, hund och möss och undulater
och fiskar som vi hade ”i familjen”…
så tog vi oss an både vilda och tama… friska och sjuka…
stora och små djur, i alla de former.

Ja det var larver som förpuppade sig och blev fjärilar
och ägg som kläcktes och sjuka djur som blev friska,
och grodyngel som blev grodor och skadade fåglar som lärde sig flyga…

Lyckan var stor när någon klarade sig…
och tårarna många när det inte gick bra.

Vi hade en liten djurkyrkogård i skogen bakom vårt hus
och där vilar än både små (typ skalbaggar) och större djur.

Nu i efterhand kan jag se vilket otroligt tålamod
vår Mor och Far hade med alla djur vi släpade hem.

Avelsintresset var också stort och alltid lika fantastiskt när ett nytt liv blev till.

Som person var jag nog ganska sjövild
och att spränga gränser har varit något jag gjort alltför ofta.
Det resulterade ju såklart inte bara i bra saker, men stor blev jag trots allt till slut :-)
 

Idrottat har jag också gjort hela mitt liv, som jag även fortsatte med in i vuxen ålder. Jag har brunt bälte i karate.

tillbaka
 

 Coming soon...